ett
Hur många gånger har jag suttit inte på tunnelbanan hem
Lördag kväll
Och känt sån sorg över mänskligheten?
Gråtit.
Velat skära sönder mig själv. Irrationellt jag vet, vad tjänar det till?
Andra sidan. Den elitisktiske. Velat straffa. Gallra bort asen. Men vem ger mig den rätten? Att döma och agera strafförrättare?
Jag går hem. Tyst. Dömmer mig själv. Vad hände egentligen med allt jag ville vara? Och med det jag inte skulle bli? Frågan väcks. Men tystas av de nästan osynliga trådarna. Nylonet som förbinder mig med min skapare....
I en tid av upplysning känner jag mig mer förvirrad än någonsin.....
Hur många gånger har jag inte suttit på tunnelbanan hem
Lördag kväll
Och känt sån sorg över mänskligheten?
Gråtit
Velat skära sönder mig själv. Irrationellt jag vet, vad tjänar det till?
Andra sidan.
Den elitistiske.
Velat straffa.
Gallra bort asen.
Men vem ger mig den rätten? Att döma och agera strafförrättare?
Jag går hem. Tyst. Dömer mig själv. Vad hände egentligen med allt jag ville vara? Och med den jag inte ville bli? Frågan väcks. Men tystas av de nästan osynliga trådarna. Nylonet som förbinder mig med allt det blågula...
I en tid av upplysning känner jag mig mer förvirrad än någonsin...
Kommentarer
Postat av: Mohammed
bra skrivet
Postat av: Anonym
Tack Mohammed
Trackback
